Vad gör man?
Hjärtat säger en sak, hjärnan en annan. Vet vad jag vill, eller vet jag längre det? Vet inte...
Förvirrad, missanpassad, halv.
Vad gör man då? Ingen aning, har ingen koll på något för tillfället, hoppas att framtiden ordnar allt till slut. Att jag en dag kan andas ut, känna lite sinnesro och frid. Vad fan, känns långt bort. Alla mina drömmar känns långt bort, för långt bort.
Varför kan inte allt vara lite lättare? Begär jag för mycket? Eller är det jag som är egoistisk?
Vet inte.
Men vet inte heller hur jag ska kunna vara till någon nytta här om jag inte får göra det jag vill också. Behöver känna att jag inte sitter helt fast i denna stad som lixom har mig i ett järngrepp och inte vill släppa taget.
Hur kan en människa förändra alla sina drömmar. Finns bara ett ord för det, KÄRLEK.
Men vad mer är kärlek? Uppofringar? Trust? Möjlighet att få göra det man vill?
Inte dömmas? Inte förändras?
Nej, det är Förståelse, det är det allra viktigaste. Vet bara inte hur jag ska få dig att förstå. Bara du skulle förstå lite skulle allt vara så mycket lättare. Mycket.
Saknar livet när man var liten, ens största problem var vem man skulle leka med och att man hade fått hål på sina lila tights.
Livet ett komplicerat, absurt virrvarv av tankar, känslor och möten.
Livet kan man inte styra utgången på, tror på att allt är förutbestämt men att man kan förändra sitt öde. Men bara vid dom tillfällen då man kanske egentligen inte vågar.
Min åsikt, mitt liv. Behöver skaffa mig kontroll, lite perspektiv. Måste tänka, överväga, fundera.